Permis från Helvetet

Jag önskar så jag kunde skriva: "Det var så skönt att vara hemma några dagar! Gött att sova i sin egen säng, laga lite god mat och kolla serier med sambon. Inte drogsugen alls utan pratade snarare om en framtid med kanske barn"

Men så var det ente. Hade jag hittat droger hemma hade jag mos def tryckt i mig dem på något sätt. Och psykakuten var inte långt borta. Denna jävla inre stressen och det ting som hemsöker min själ kastade konstant runt mig i emotionella virvlar alla dagarna hemma.
Jag blir så trött på att det aldrig någonsin kan få vara bra. Inte ens hemma i mitt eget hem som skall vara min fristad. Allt är förknippat med misär, droger, ångestklös på väggarna.

Trodde aldrig jag skulle säga detta men tack käre Jesus att jag fick komma tillbaka till behandlingshemmet igen. Kan andas ut. iaf lite.