Jag har inget liv. Idag insåg jag på riktigt hur deppigt det är att vara jag. Jag inga intressen. Jag spenderar hela dagarna med att se framemot kvällen då jag får vara med mina vänner, medsen.
Jag vill be min kille dra åt helvete och lämna mig i fred med mina farliga, starka, lugnande meds blandade med alkohol.
Jag vill vara med dem, inte med dig. Du förstör mitt liv för du tagit dem ifrån mig. Enligt vissa förtjänar du en medalj för det. Av mig förtjänar du ett fuck you varpå ett slag i ansiktet.
ÅH, GUD VAD DEPPIGT ALLTING ÄR. Jag vill hoppa av missbruksprogram för jag failar alltid mina tester ändå. Jag är inte redo att bli hjälpt, för jag har inget annat hoppfullt i mitt liv förutom mina meds. Jag kommer att dö av detta missbruk och i graven vill jag ända ha mina vänner, medsen med mig. För att jag älskar dom. <3
Hjälp. Måste sluta men jag vill inte. Hjälp, hur gör man? Snälla ni som är nyktra narkomaner, Hur gör man? Kommentarer är välkomna på riktigt...
Hej du, det var längesedan nu. Hur är det med dig? Vad gör du? Stora kramar
SvaraRadera